Förlösande tre poäng

Björklöven hade inte tagit tre poäng under 2014 på ett oändligt antal försök. Att så efter sju sorger och åtta bedrövelser stå inför en uppgift, en måstematch, där inte bara vinst utan tre förbannade poäng skulle in, blev inte lätt.

De första 10 minuterna var enkla. Det föll ett mål framåt. Jon sträckte knappt armarna upp i luften som i en signal "det var väl inte så märkvärdigt". Helt enligt game plan antar jag. Känslan var att; ja, det blir en enkel seger det här. Kanske man kunde få en match i godan ro att på sittplats bara få njuta för en gång skull.

Det skulle inte bli så enkelt. Att de många förlusterna har satt sig i huvudet på spelare och ledare blev tydligt ju mer KRIF tog för sig och över första perioden. Jens Öhman skakade nervöst på något notishäfte samtidigt som han inte verkade veta vem han skulle prata med. Spelarna varvade tokkörningar med felpass och passivitet, som att det gick genom huvudet att "Vi måste framåt, vi måste föra, men vi vågar inte riktigt".

Till slut kokade det nog över i skallarna av tankar och känslor och game plans. Spelet låste sig i alla fall.

Samtidigt. KRIF var bättre än jag trodde på förhand. De spelade ett spel som var ganska likt Karlskronas, med fart och gå direkt på mål. Fast med sämre kvalitet i utförandet då.

Som om inte det skulle vara nog fick de så kvittera med några sekunder kvar av första. Dödstyst i ladan förutom de patenterade töntiga hockey-tjuten från KRIF som vissa lag verkar köra efter mål. Och jag såg framför mig ridå ner; Till HockeyAllsvenskan och allt vad heter elithockey. Det var en jobbig periodpaus.

Värre skulle det bli. Maken till dålig period från Löven var det ett tag sen man såg den i andra. Jag började förlika mig med tanken att det är tack och good bye.

Som från ingenstans kom så, en bit in i tredje, en skänk från ovan i form av 2-1. Eller var det tack vare ett uppenbart mer kontrollerat spel? Vad det än var vände känslan till att det kan gå vägen. Den gamla farbrorn framför mig slutade sucka. Till vänster började farsan med lilla grabben småsnacka med grabben igen.

Förlösningen från 24 matchers (eller vad det nu är) frånvaro av tre poäng efter match verkade dock boysen sparat till Kimpans 3-1. TV-pucks hög modell galen. Kul att se den totala okontrollerade glädje som Kim och hela femman visade. Det kändes som att man skakade av sig de där förlusterna där. Eller om det är min förhoppning. Jag vet inte.

Måste-3-poängaren kunde till slut cashas in och vi lever vidare. Klart är i alla fall att det här kvalet kommer att bli ett Kval. Jag tror fortfarande att Löven grejar det här, men det kommer inte att bli lätt. Vinst mot Tingsryd och vi har den riktigt bra starten alla ville ha!